Nu är det nästan ljust när man kommer hem från jobbet och bara en sån sak gör ju att man får lite extra energi och kanske är det därför det känns som om det börjar hända grejer där hemma!?
I dag på morgonen har startskottet gått för badrumsprojektet i gamla pannrummet genom att några glada pojkar med bilmaskiner härjar runt och tar bort betonggolvet + en del eternitplattor i taket. När de är klara (i morgon troligtvis) finns det mycket arbete för herr Smeds i sin källare. Verkligen lägligt med arm/handledsontet när man skall skotta grus, bära tungt, gjuta golv och annat lajbans.
I går fyllde E’s farmor år och vi var där på smarrigt födelsedagsfika med både kakor och tårta. Något är knas med magen när jag efter två små koppar kaffe och en del söta kakor mår pyton resten av dagen…
Kan det vara att kroppen inte är van vid sockret så att den reagerar på det? Någon hobbydoktor som läser och kan ställa diagnos?
På måndag bär det av till Globen för att se hur Djurgården skall stå emot Brynäs tappra krigare. Det går nog inget vidare för DIF hoppas jag 🙂 Det är bjud med skjuts så det finns risk för att en öl eller två slinker ner. Mellisar förstås eftersom jag har vit period (magen igen…)
Redan i kväll är det bortamöte för Brynäs när man åker som serietvåa till serieledarna Jönköping för att besegra (förhoppningsvis) HV71 och förlänga vinstsviten till 7 raka.
För att fortsätta berätta allt som kommer att hända med familjen så skall E till tandis för första gången i sitt liv om en vecka. Spännande! Tänderna ser fina ut och sötintaget är minimalt för en 4-åring så vi hoppas på friska gaddar.
Vad det gäller förändringarna på bloggen så får de nog ligga lite i malpåse till det har lugnat ner sig på ombyggnationsfronten. Dessutom behöver jag lite kodningshjälp av någon hugad spekulant vid tillfälle… Php är inte riktigt vad jag har erfarenhet av. Än.
Men vi mår bra! 🙂
Filed under: Familjen
I går gjorde vi något tillsammans alla fyra för första gången på… jaa… 15 år?
Bröderna, farsgubben och jag satte oss i samma bil och åkte de femton milen upp till Gävle för att se på hockey. Vissa hade visst fasat för den långa tiden instängd med familjen men det gick nog ganska bra. Det var en hel del gliringar – som det blir grabbar emellan – och värsta smällarna fick väl lillebror ta, stackarn. Så var det åtminstone på uppvägen för på hemfärden hade vi resultatet att diskutera ingående med farsan som håller på Skellefteå.
Mycket av snacket i bilen började med ”Kommer ni i håg när…” och så kom någon gammal händelse från husvagnssemestrar, arbetssituationer eller andra mer eller mindre minnesvärda stunder och visst kom vi väl ihåg alla saker men inte alltid på samma sätt.
Jag tror att alla inblandade var glada att det blev av efter några (många) år av osämja i de egna leden orsakade av för tjocka skallar, envishet och stolthet.
Mellanbror som jag är behövde jag inte göra revolt utan har alltid stått i ingenmansland och medlat och det var ju min braiga idé med hockeyresan. Fan va bra jag är.
Frågan är då: Hur kommer vi vidare efter det här? Svaret är nog: Vetefan. Nu får nog någon annan ta nästa initiativ.
/ Tommy
Familjen Smeds 